Spanien har Atlanten åt väster och Medelhavet åt öster, och det bidrar till att skapa ett klimat som varierar mycket beroende på var i landet man befinner sig och vilken tid på året det är. Spanjorernas temperament är lika nyckfullt som klimatet om man nu ska tro de stereotyper som finns om hetlevrade sydeuropéer. Många har en bild av Spanien som ett eldigt och intensivt land, lika passionerat som den andalusiska flamencon, den dans och musikstil som kanske mer än andra har fått bli Spaniens rytmiska ansikte utåt. Spanien sägs vara ett land där kaffet dricks starkt och känslor dominerar.

Litteraturen visar Spanien på ett djupare plan
Dessa förutfattade meningar om hur en spanjor ska vara kanske innehåller ett eller flera korn av sanning, men visar knappast hela bilden. Ett sätt att skapa sig en större bild av landet och kulturen är att utforska den spanska litteraturen. När författarna själva beskriver sitt land ser man Spanien på ett djupare plan. Spanska författare har rönt framgångar internationellt och Spanien har fostrat flera nobelpristagare. Namn som Miguel Cervantes, Camilo José Cela och Juan Marsé har sina givna platser i litteraturhistorien och är ständigt läsvärda!

Är maten det som beskriver Spanien bäst?
Litteratur i all ära, men frågan är om det går att beskriva ett land utan att beskriva dess matkultur? Det kanske låter paradoxalt, men de upprepade invasioner som Spanien har blivit utsatt för genom historien har bidragit mycket till att prägla det spanska köket. Sedan länge är vin en naturlig ingrediens och måltidsdryck, detta tack vare fenicierna som var de första att plantera vingårdar på den Iberiska halvön. Grekerna tog med sig vete, honung och oliver, och även kunskapen hur man gör olja av oliverna. Spaniens långa tradition av att göra korvar och skinkor kommer från när kelterna födde upp grisar, och apelsinerna som idag är en viktig exportvara kom med portugiserna.

Allra störst inflytande över det spanska köket hade de arabiska morerna och berberna. Listan kan göras lång, men det viktigaste de har bidragit med är ris, sockerrör, citrusfrukter och många olika slags kryddor såsom kummin, svartpeppar och muskot. Tack vare dessa influenser från olika håll så har Spanien fått en fantastisk matkultur. Den spanska medelhavsdieten har hyllats av läkare och dietister, och faktum är att många är överens om att spanjorerna har sina matvanor att tacka för den höga medellivslängden i landet.

Våga utforska Spanien. Att läsa de spanska nobelpristagarnas böcker kommer garanterat att vidga ditt sinne, och den spanska maten är väl värd att föra in på menyn hemma. Vem vet, du kanske till och med lever längre!

Den spanska erövringen av Sydamerika under 1500-talet lade grunden till att spanskan har blivit ett så stort språk. Numera har 330 miljoner människor spanska som modersmål, och ytterligare 50 miljoner uppskattas ha spanska som ett andraspråk.

Heter det español eller castellano?
Spanskan kallas av spanjorerna själva för både Español och Castellano. Båda är alltså korrekta, men de brukar användas i lite olika sammanhang. Español används för att särskilja språket från andra nationalspråk, som till exempel franska och engelska, medan Castellano, som på svenska brukar översättas kastilianska, särskiljer språket från olika regionala språk. Namnet castellano kommer sig av att den moderna spanskan började utvecklas i kungadömet Kastilien i norra Spanien.
I Spanien finns det både regionala kastilianska dialekter, och och helt egna språk som inte ska förväxlas med kastilianskan. Egna officiella språk är baskiska, galiciska, aranesiska och katalanska.

Invasion gav låneord
Samtidigt som den moderna spanskan började växa fram i Kastilien, var i princip hela den Iberiska halvön invaderad av araber. Från år 711 och sex hundra år framåt var halvön delad mellan kristna och muslimer, och det här har satt spår i spanskan på så sätt att man har tagit upp nära 4000 låneord från arabiskan.

Ett exempel som ofta används är ordet ojalá som kommer från arabiskan och betyder ungefär ”låt oss hoppas…”, eller ”om bara…”. Andra låneord är till exempel aceituna (oliv), café (kaffe) och det välkända hejaropet ¡ole! som kommer från arabiskans Allah.

Latin är den absolut största långivaren
Även om ungefär åtta procent av spanskan är arabiska låneord så kommer det inte ens i närheten av den betydelse latinet har haft för spanskan. Spanskan är ett romanskt språk, och egentligen mer av en vidareutvecklad version av latin. Det handlar inte bara om låneord, utan även rent grammatiskt så är spanska och latin i grova drag uppbyggda på samma sätt med bland annat en stor mängd verbformer.

Att spanskan härstammar från latinet gör också att språket är nära besläktat med italienska och franska som också har utvecklats åt olika håll från latinet. Därför har den som kan spanska ett litet försprång i att lära sig dessa språk eftersom de fungerar på samma sätt.

Kuriosa
Spanien har en motsvarighet till Svenska Akademien i Real Academia Española som försöker vårda det spanska språket genom att ge ut grammatikor och lexikon. Något som skiljer spanskan från de flesta andra språk är att utrop och frågor markeras med dubbla utrops- och frågetecken. Ett frågetecken eller utropstecken sätts framför meningen och vänds då upp och ned så att meningen ser ut såhär: ¿Qué hora es? (Vad är klockan?) eller ¡Cumpleaños feliz! (Grattis på födelsedagen)

Om du tycker att ingen förstår dig, lär dig spanska så finns det mer än 380 miljoner som förstår!

Som om inte detta vore nog så trängde sig araberna år 711 in via Gibraltar och erövrade landet. Under 600 år var sedan Spanien delat mellan kristna och de islamiska morerna innan vändpunkten kom. I och med återerövringen som har blivit världskänd genom historien under det självskrivna namnet ”La reconquista” drev kristna härskare iväg morerna längre och längre söderut tills bara Granada fortfarande var moriskt.

Det som ändrades år 1469 var att Isabella av Kastilien gifte sig med Ferdinand av Aragonien. Snart hade de skapat ett kraftfullt kungarike, och sedan dess har monarkin kommit och gått som statsskick i Spanien.

Columbus hittar en farled till Amerika
Ferdinand och Isabella fortsatte återerövringen, och 1492 tog man till slut även tillbaka Granada från morerna, och det här gav kungaparet tid att samtala ordentligt med en man vid namn Cristobal Colón. Han hade sedan början av 1480-talet letat efter någon som kunde finansiera hans detaljerade planer på att hitta en genväg till Indien över Atlanten. Vi känner i Sverige oftast igen honom som Christofer Columbus, och som de flesta också känner till så missade han Indien ganska grovt. Han hittade däremot en farled till Amerika som kom att bli startskottet för Spaniens absoluta storhetstid.

När Columbus hade visat vägen vågade fler och fler utforska möjligheterna i det nya landet. Man koloniserade stora delar av Amerika, och Spanien blev under 1500- och 1600-talen ett imperium som varade långt in på 1800-talet.

Även om inte Spanien har kvar makten över de olika kolonierna idag, så lever språket kvar, framför allt i Sydamerika där de flesta länder har spanska som officiellt språk

Inbördeskrig, revolution och republik
Efter en tidvis stormig period i de spanska kolonierna kom så nästa viktiga kapitel i Spaniens historia. Olika grupper inom landet började stöta sig mot varandra, och delar av militären gjorde uppror mot regeringen. Situationen urartade snabbt till det spanska inbördeskriget och militären stred under general Francisco Francos ledning för att skapa en republik.

Vänstergrupperna kämpade på den sittande regeringens sida, och de fick hjälp av frivilliga från andra länder, däribland cirka femhundra svenskar som stred i Internationella brigaden. Trots hjälpen utifrån förlorade regeringssidan det grymma och blodiga kriget. Francos soldater tog makten över hela Spanien i mars 1939 och därefter satt Franco som diktator i ungefär 40 år tills han dog och Spanien utvecklades till en demokrati under kung Juan Carlos I.

En muntrare historia som turistland
Sedan 1950 har Spanien gått åt ett trevligare håll än inbördeskrig och uppror. Den första turistanströmningen gick till Mallorca och Gran Canaria. Så småningom blev även Costa del Sol, Ibiza, Teneriffa och Costa Brava populära turistmål. Idag går det lätt att ta sig i stort sett vart man önskar i Spanien, såväl till de soliga stränderna som till något av alla de ställen som berättar om landets historia.

Att berätta om spanska författare utan att nämna Spaniens nationalskald Miguel Cervantes (1547-1616) vore nästintill omöjligt. Cervantes, eller Miguel de Cervantes Saavedra som han egentligen hette, räknas av många som en av världshistoriens främsta romanförfattare och det är nog få som inte på något sätt har kommit i kontakt med hans mest kända karaktär Don Quijote, huvudpersonen i den riddarsatiriska romanen Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha.

Cervantes levde ett stormigt liv, och den första delen av succéromanen Don Quijote skrev han djupt skuldsatt i ett gäldfängelse. Boken om den sinnesförvirrade adelsmannen som tror att han är en riddare och slåss mot väderkvarnar blev så väl mottagen att den gavs ut i flera länder. Cervantes blev världsberömd, och man menar att hans verk har spelat stor roll i hur senare romaner har utvecklats.

En annan spansk författare som borde väcka viss igenkänning i Sverige är Camilo José Cela (1916-2002). Cela, som var medlem av spanska akademien, fick 1989 nobelpriset i litteratur. Han debuterade ett par år efter det spanska inbördeskriget och var därefter väldigt produktiv. Bland det hundratal volymer han lyckades skriva inom olika genrer under sitt liv kan nämnas titlar som Bikupan (Originaltitel: La Colmena) och debutromanen La familia de Pascual Duarte.

Man kan se mycket inspiration från inbördeskriget i Celas böcker, och det är kanske inte så konstigt. Inte minst präglas hela samhället av ett krig, men Cela tjänstgjorde också som korpral i Francos armé.

Celas tidigare böcker gavs först ut i Sydamerika eftersom den spanska censuren inte tillät en utgivning i Spanien. Det kan tyckas vara lite ironiskt med tanke på att Camilo José Cela själv arbetade med den statliga censuren under en kortare period.

Juan Marsé (1933-) är en av Spaniens mest kända författare idag. Han slog igenom 1966 med boken Últimas tardes con Teresa, och han har samlat på sig ett antal utmärkelser under årens lopp. Även han drabbades likt Camilo José Cela av censuren efter inbördeskriget då hans bok Si te dicen que caí förbjöds. Marsé sökte sig då, precis som Cela, utanför Spanien och boken gavs ut i Mexiko där han sedan fick ta emot Premio Internacional de Novela México – det mexikanska internationella romanpriset. I och med det här fick Marsé mycket internationell uppmärksamhet och framgången växte.

År 2008 kan man sedan symboliskt se hur cirkeln sluts tillbaka till Miguel Cervantes genom att Marsé fick ta emot det ansedda Premio Miguel de Cervantes – Miguel Cervantes pris.

Färgrika författare, eller hur? Nästa gång du väljer en bok att läsa, varför inte titta efter en från Spanien?